Sista skolåret.

(det är synd att man inte ser vad där står men ska försöka skriva det här)
Någon insperation fattas jag ofta, Jag brukar gå in för något som bara poppar upp i mitt huvud, jag måste göra klart det medsamman annars skulle det inte bli samma sak.

Att det är sista skolåret är kanske lite förvirrande och chockerande eftersom tiden har passerat fort förbi, men samtidigt står jag här och inser att en hel värld väntar på mig, vad roligt jag ska ha.
Och att alla tråkiga tankar till skolan, dem ska förhoppningsvis försvinna. Och att dem bra ska fortsätta leva i mitt huvud. Att passera mellan den första klassen och sista har fått mig att inse, lite vem jag är. Men att jag fortfarande letar efter bekräftelse om vem jag är. jag har skapat några vänner på denna tiden, några som kommer och går, och dem som stannar. Det tar ju år att få en gammal vän.

Mina tankar har jag många av, kanske var man befinner sig om 10 år, kanske i en lägenhet i newyork, en lägenhet bredvid min moster i spanien? eller kanske så bor jag kvar i lilla sjöbo. Att man kanske kommer förlora dem vännerna man har nu efter dessa år, när man förflyttas till gymnasie, Men att skapa och förlora minne? det är väl endå livet.

Jag har lärt mig att tro på mig själv, att man måste vara stark för här finns alltid något eller någon som kommer i sin väg, jag ser inte det som något negativt, utan som en utmaning. för att klara dem kommande åren i livet.
Bildarbetet handlar väldigt mycket som jag skrev om tankar, om accelpterande, om läro av livet, en möjlighet dyker kanske upp och då är det dax att våga ta den, att våga satsa.

stilen på mitt arbete har jag valt själv. så detta var ett valfritt arbete.
Rosa bakgrund såklart, eftersom det är en härlig glad färg. Jag ville mixa lite med att klippa ut bokstäver i en grön shyst färg, som också kan tolkas att lysa upp lite. Jag har valt att ta med bilder, eftersom bilder man säga en mycket, att vara skoltrött, vad man vill göra med sitt liv, att bli kär i någon som älskar en tillbaka, att vara helt fri, funderingar, bild på mig och på mina fina kompisar kajsa och aisha som även har en stor betydelse för mig, det är viktigt att ta vara på sånt som är viktigt här i livet, för den enda gången vi egentligen förstår hur stor betydelse den personen, eller det tinget/saken är när vi förlorat det.

Den handlar delvis också om mobbning, eftersom jag varit utsatt för det och även för rasismen, alla människor är unika, det spelar ingen roll vilken hudfärg, vilket land vi kommer ifrån, hur vi ser ut i fråga.
Alla människor är bra. Att inte vara rädd för dem som ser anourlunda ut, vi är precis likadana.

Mitt föregående arbete liknar detta, men det är väl för att jag är så inne i mina tankar just nu i dessa åren.
Min egen åsikt till mitt nöjande om bilden är, att jag är faktiskt nöjd. att detta är någonting man vill ta med sig vidare, och titta på när man är äldre, och känna sig nöjd över den man var.

<3